Skönt grönt i givakt

Victoria

När jag såg att Ölands Ljuvliga tar emot beställningar på syrad sparris poppade en gammal favorit upp på näthinnan: Shamus Jones på brooklynbrine.com som visar hur de gör aptitretare the NY way. (Kolla in filmerna! Jag var redo att starta picklingföretag efter det. Fast just då hade jag redan en surkålsfabrik så jag hejdade mig).

Det var för ett par år sedan, när jag syrade storskaligt, som blickarna längtansfullt kastades väster ut. Landet där allt grönt och skönt picklas och allt är rufft och coolt och jätteenkelt. Fast syrning är enklare än pickling, eftersom mjölksyrebakterierna sköter jobbet, tillverkar mjölksyra och ser till att pH sjunker. Sur tillvaro gör att mögel och andra trista typer håller sig därifrån. (Surt = bra!)

Baksidan med syrning är att allt grönt och skönt antar militärnyans. Klorofyllet reagerar med syrliga mjölksyran och blir mörkgrön. (Samma sak när grönsallad får stå med vinägrettsås, den blir så deppig efter en stund). Det gäller att välja sina strider, officersgrönt mjölksyrat eller färgglatt osyrat.

Shamus Jones sa att hans hemliga vapen var carraway seeds, dvs kumminfrö. Inget dumt vapen alls, kummin är en underskattad krydda i vår del av världen. Speciellt rostad i panna på spisen. (Den poppar trevligt och blir mildare och rundare i smaken). I min sparrisburk hade jag även en liten vitlöksklyfta, senapsfrön, lagerblad och saltlag. Sparris och lag = 1% salt. Lock på. Jag låter min sparris stå i rumstemperatur i 2 dygn, inte längre. Efter det får den husera i kylen. Vi snacksar den ganska snart, al á New York med en öl och full sprutt på infravärmen.

DELA

Skönt grönt i givakt